Gemini (2017)

Gemini är framför allt en snygg film. Handlingen är förlagd till Los Angeles och vi får massor av supersnygga scener om natten med perfekt ljussättning och sköna färgskalor. Det hela påminner i "look and feel" om en Michael Mann-produktion. Filmen inleds och avslutas med en skön synthlåt men tyvärr används inte filmmusik så mycket mer under filmens gång. Inte så att det stack ut i alla fall. Favvisen Lola Kirke spelar Jill, en personal assistant till den superkänd ung skådespelerska Heather spelad av Zoe Kravitz.

Efter en konfliktfylld natt som också innehöll en hel del alkohol vaknar Jill upp hemma hos Heather med en kraftig bakfylla. Hon stapplar sig upp och åker iväg på ett ärende. När hon sedan återvänder till Heathers lyxiga hus finner hon sin arbetsgivare och vän mördad. Resten av filmen försöker Jill ta reda på vem som utförde mordet samtidigt som håller sig undan polisen som blir mer och mer intresserade av henne i mordutredningen. 



Carl nämnde en mycket träffsäker spaning om filmen att det hela tiden var låga "stakes". Filmen spelar som det verkar medvetet med låga stakes. Den svettiga nerv som 19 filmer av 20 med samma synopsis hade haft infann sig aldrig. Detta är istället en "laid back" nattlig resa genom Los Angeles mer fashionabla kvarter. Lola Kirke som jag älskar i serien Mozart in the jungle är mycket bra här också. Vi får se hennes ansikte i många scener. Dialogen är inte det centrala, det är hennes tankar och känslor som vi åskådare får försöka tyda.

Under eftertexterna kändes det som att jag inte fattade något om vad som hände alls förutom det uppenbara. Vad som hände var klart, men varför och hur var lite oklart. Efter Carls uttalande om "stakes" föll bitarna på plats. Det var bara det, inget mer. Men det räckte långt visade det sig när filmen sjunkit in lite.

Jag ger Gemini tre känslor av fem möjliga.

Betyg: 3+/5