Detta är andra delen av den franska regissören Martin Bourboulons adaption av Alexandre Dumas Les Trois Mousquetaires. Den första delen heter Les Trois Mousquetaires : D'Artagnan.
Historien fortsätter på ungefär samma vis som i den föregående filmen. Denna avslutande del är något mer inriktad på action, både på det personliga planet då D'Artagnan söker efter sin älskade Constance och scener från slaget om La Rochelle mellan katolska trupper trogna kungen och de protestantiska rebellerna.
Det är en underbar söndagsmatiné med ett myller av karaktärer, fina och fantasieggande miljöer och jag gillar våra hjältar. Det är fart och fläkt med bomber och granater och värjor som svingas. Det är hög nivå på produktionen precis som i den första filmen. Jag omslukas av världen.
Det som kanske drar ner lite är att det är en sån sablans många karaktärer och jag hade faktiskt lite svårt att hänga med i svängarna hela tiden. Vem är vem? Vem är vän, vem är fiende?
Det kan hända att detta berodde på det stora gapet emellan när filmerna blev tillgängliga, men det känns som att tvåan ändå varit rörigare med fler rösrliga delar, även om de setts back-to-back.
Men ändå en mycket njutbar titt. En mycket stark bok i botten och en av de bättre adaptionerna av boken på film. Kanske den starkaste?
Betyg: 3/5
Jag valde att inte gå ned i samma kaninhål som jag iaf till viss del gjorde med Monte Cristo. Men försökte läsa på lite och vad jag kan minnas verkar man inte ha tagit sig riktigt lika mycket friheter med originalhistorierna som i det fallet. Samtidigt är ju Monte Cristo en mer engagerande berättelse att levandegöra än detta. Tycker som du, klart underhållande matinéfilmer och jag tror inte att jag upplevde tvåan som särskilt mycket rörigare än ettan -- såg dem back to bak
SvaraRaderaDen kändes genuin, helt klart. Jag håller med om att Monte Cristo är djupare och tyngre, och därmed mer motiverande att dyka ner i diverse kaninhål.
RaderaD'Artagnan och hans lustiga vänner är ren och skär eskapism. :-)
Såg filmerna b/b och håller denna som den svagare - det var ett himla tempo och en massa figurer. Spänningen hann aldrig sätta sig då man hastade vidare till nästa event i handlingen. Borde det inte komma en tredje del? Den kändes inte riktigt avslutad.
SvaraRaderaJa, håller med och de massa figurerna gjorde upplevelsen rörig för mig.
RaderaJag hade nog föredragit lite mindre handling i utbyte mot mer spänning i varje spänningsscen (vilka det fanns många av).