SPOILERS! BEWARE! Denna text innehåller grova spoilers om filmen.
Filmen rör sig som dyningarna i havet efter förra nattens storm. Filmen inleds bra och dess set-up är mycket spännande. En ung amerikansk matematiker flyttar till liten brittisk håla på landsbygden med sin brittiska fru som ursprungligen kommer från byn. Mannen ska skriva på sin avhandling och söker lugn och ro. Frun är yngre, uttråkad och flörtig. I byn, oro, vargarna runt frun, pilska som få. Är mannen en varg eller ett lamm?
Under andra akten är dock filmen mest frustrerande då Peckinpahs sämre sidor syns tydligt. Hans personregi är under all kritik och väldigt få av karaktärerna känns naturliga eller ens realistiska. Tyvärr tas jag ut ur stämningen när det skaver så i tolkningen av karaktärerna. Dustin Hoffman spelar David Sumner och den vackra Susan George spelar hans fru Amy. George är fascinerande lik Goldie Hawn i utseende och karisma. Slöddret i den brittiska byn var alla okända ansikten för mig.
Filmen tar dock fart rejält igen under den tredje och sista akten då den blir rejält våldsam på ett brutalt och realistiskt sätt. Peckinpah är ju känd för sina brutala filmer. Ibland känns det som att det bara är på låtsas men här lyckas han få till en nerv i scenerna som är svåra att slita sig från. Filmen vinner mycket på denna tredje akt.
Tidigare i filmen har David spelats upp som en förbryllande vek och samtidigt elak man. Hans relation med frun är minst sagt omodern eller i alla fall komplex. Han är extremt ohyfsad mot Amy. Man kan hoppas att detta var menat i manus och att det vi ser är en resultat av en söndrad relation. Att paret kanske flyttade till England för att lappa ihop förhållandet? Men jag vet inte, det blev otydligt för mig i alla fall.
Sen har vi den där scenen som jag antar alla som sett filmen blev upprörda av. I en lång och utstuderat långsam scen våldtas Amy av två av vargarna. David är som den naive amerikanske mannen han är bortlurad från huset. Hur smärtsam scenen än är, blir efterbörden då Amy väljer att inte berätta för sin man nästan lika jobbig. Ännu ett tecken på en avsaknad av tillit mellan makarna. Kanske hon skämdes eller kände på sig att hon hade en del i vad som hände? Det hör till saken att hon haft någon form av "strul" med en av vargarna när hon var yngre.
Jag hade i alla fall velat se Davids reaktion när Amy berättade. Och då hade filmen kunnat bli ännu mer intressant i tredje akten när David moral och etiska känsla ställs mot vargarnas. David vägrar att lämna ut den förståndshandikappade mannen till vargarna till varje pris. Davids moral ställs på prov. Hans inställning att våld inte löser problemet är lammets. Vi, men inte David, vet att mannen i fråga är skyldig till dråp på flickan. Senare måste dock David döda för att inte själv förgöras och däri ligger en stor del av filmens värde. Någonstans finns en gräns. Om man pressar ett lamm för mycket kommer lammet antingen att dö eller bli en varg. Hade David vetat om att två av vargarna våldfört sig på Amy hade hans ståndaktiga hållning som moralens väktare blivit än mer intressant.
Trots en knasig inledning blev Straw dogs en klart intressant film till slut. Jag vanns över efter att nästan ha lidit mig igenom första halvan. Så kan det gå och det välkomnas. Jag ger Straw dogs fyra mansfångare av fem möjliga.
Betyg: 4/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar