Klute (1971)

Man kunde först tro att Donald Sutherland spelar huvudrollen i Klute, filmen om en småstadspolis som tar på sig uppdraget att söka efter en försvunnen familjefar och i den utmaningen tar hjälp av en lyxprostituerad i New York City. Men det är Jane Fonda som spelar glädjeflickan Bree Daniels som dominerar och gör denna film. Donald är stabil i rollen som den tystlåtne och principfaste John Klute, men har gör inte så mycket väsen av sig. Hans roll är att vara som ett "bollplank" som Fonda kan spela mot. Hon är riktigt bra i denna film och hon vann oscarn för bästa kvinnliga huvudroll.

Precis som i The Anderson tapes är filmen intresserad av frågor om övervakning. Här är det ljudupptagningar som spelar en avgörande roll. Filmen klart bästa scen, en scen som hänger sig kvar i mig som åskådare länge efter filmen är slut innehåller en bandinspelning, Jane Fonda och Charles Cioffi.

Thrillermomenten är hyfsat effektiva. Som många filmer från sjuttiotalet ligger dock värdena mer i en skön stämning och miljö. Det blir sällan riktigt spännande med dagens mått mätt. Thrillergenren har utvecklats så mycket under de senaste femtio åren att det kanske inte är rättvist att jämför en film från 71 med nyare alster? Eller så måste och ska alla filmer stå på sina egna ben och obarmhärtigt bli jämförda med filmer från alla eror, både äldre som yngre...

Filmens struktur är av den enklare sorten. En ledtråd leder till nästa som leder till nästa och så vidare. Det är som ett mysterium i Midsomer. Samtidigt blir Bree övervakad och trakasserad och det är däri filmens spänning ligger. Det är lätt att känna empati med henne och känna hennes skräck och ångest i flera scener. Så egentligen är detta kanske mer en psykologisk thriller än en crime-film? Nästan en paranoia-film till och med. Just det, detta är den första filmen av de tre som kallas för regissören Alan J Pakulas paranoia trilogy. De övriga två är The parallax view och All the president's men.

Jag var ganska road och jag fann filmen bra. Den höjer sig över mängden så jag kan tänka mig att ge den tre ofrivilliga tårar av fem möjliga.

Betyg: 3/5