The Hobbit: The Battle of the Five Armies (2014)

Jädrans vilken dålig film detta var. Och gudars vilken besvikelse den blev trots att jag hade låga förväntningar! Var ska jag börja?

Same old story

Det känns som att filmen tar sig extremt stora friheter med handlingen från boken. Men det är inte det som gör filmen dålig. Det var 30-35 år sedan jag läste boken så jag vet inte hur mycket våld filmen gör på originalmaterialet. Internet kan säkert reda ut den frågan för den som undrar.

Det känns också som att alla karaktärer i hela filmen var extremt tunna och totalt okomplexa. Men det är inte heller det som gör filmen så dålig då ingen av filmerna i dessa två trilogier direkt lever på fina eller djupa karaktärsstudier.

Ett episkt misslyckande

Nej, det stora problemet är att denna film försöker spela på exakt det som gjorde de tidigare filmerna om Midgård bra, och misslyckas totalt. Peter Jacksons Midgård-filmer fungerar som bäst när man ser dem som de gravallvarliga epos de är. Det var ett stort problem när första Hobbit-filmen introducerade farsens äckliga lyteskomik i Midgård. Detta rättades upp någorlunda i uppföljaren. Men Jacksons "bread and butter" i alla dessa filmer är när det är mäktigt. Slagen ska vara imponerande, hjältarna ska vara hjältar och allt ska vara svart eller vitt.

The Hobbit: The Battle of the Five Armies försöker så förtvivlat att vara mäktig men jag kände inget av det i denna film. Sagan om ringen-trilogin hade alla partier då denna känsla infann sig. Men nu funkar det inte längre. Jackson har malt på för länge. Det funkar framför allt inte då dessa töntiga, rapande och pruttande dvärgar helt plötsligt presenteras som "bad asses". Det funkar inte med en helt känslomässigt ogrundad kärlekshistoria mellan alvtjejen Tauriel och en av töntarna.

Denna sista och tredje film om Bilbos resa täcker in de sex sista kapitlen av den korta boken och stora delar av filmen ägnas åt slaget som givit filmen dess namn. Det är dvärgar, alver och människor mot två orch-arméer. Denna (stora) del av filmen blir tjatig och helt ointressant då Jackson inte lyckas visa slaget som realistiskt eller intressant. Som i all actionfilm måste man kunna se fajterna som tillräckligt realistiska för att kunna uppleva spänning eller upphetsning över vad som sker på duken. I detta fall är det bara scen på scen där de korta töntarna och de ståtliga alverna till synes helt utan fara slåss mot myllrande horder av orcher. Även om vissa slag i den första trilogin inte var perfekta fick man oftast en känsla över parternas styrkor och svagheter, deras strategiska positioner och rörelser samt en känsla för hjältarnas positioner i slaget. Allt detta görs på ett fruktansvärt dålig sätt i denna film och eftersom i princip hela filmen bygger på detta slag faller hela filmen.

En film helt utan "stakes"

När det ser som mörkast ut för de allierade väljer Thorin och hans tolv glada och pruttade töntar att rusa ut ur berget och då vänder hela slaget? Obegripligt. Tretton dvärgar mot några tusen orcher? Senare när ännu en orch-armé anlänt och slaget verkar förlorat igen vänder allt på grund av några örnar och en björn (ha, där var Mikael Persbrant med i 5 sekunder, bokstavligen 5 sekunder). Blir liksom inte spännande när det uppenbarligen inte har betydelse vad som händer på duken. De goda vinner ändå. Oh my, what have you done to fantasy, Game of Thrones?

Man borde kanske kunnat hänga upp sitt intresse på de personliga fajterna mellan Thorin och den vite orchen, eller Legolas mot sin orch? Men de fajterna var värre än Rocky Balboas i och med att de pucklade på varandra in absurdum utan att någon blev skadad. De scenerna blev lika intressanta som att på avstånd se någon annan spela dataspel.

Ljusglimtarna

Det enda som var bra med filmen var de lugnare scenerna med Bilbo. Martin Freeman gör en heroisk insats men har tyvärr ingen hjälp från Jackson. Så otroligt få scener med Bilbo för en film på nästan 2,5 timmar. Hela trilogin handlade ju för tusan om honom, varför då inte ha med honom i sista filmen?

En cool grej var dvärgarnas stridsteknik med sköldarna, när de ställde sig i försvarsställning.

Jag gillade också de fyra sekunder när Bilbo hade på sig ringen och man såg alver strida mot orcher i "drömvärlden". Alverna var som vita änglar och orcherna var svarta bestar. Mycket effektfullt.

Missed opportunities

Men det mesta i denna film var inte bra nog. En missad opportunity var Galadriel, Elrond och Saurmans fajt mot ringvålnaderna och Sauron uppe i den där steniga ruinen. Galadriels scen borde varit mäktig som tusan men den blev otroligt nog inte bra den heller. Scenen var för kort och man fick inte känsla för vilka regler som gällde i fajten. Hur och varför försvann alla ringvålnaderna efter först kommit tillbaka oavsett vad de tre goda gjorde? Hur och varför flög Sauron iväg? Ska man bara för att det är fantasy helt få skita i att göra sitt arbete ordentligt, Peter Jackson?

Till sist, om man nu vill satsa allt sitt krut på mäktiga och känslosamma scener varför i hela friden slänga in scen efter scen med skrikande och gråtande krymplingar, kvinnor och barn. Det blev så tjatigt med dessa skrikande massor att jag till slut önskade att orcherna skulle komma och göra så att det blev tyst.

Med tanke på resurser, grundmaterial och att detta var sjätte och sista (?) filmen om en älskad värld var detta horribelt dåligt. Visst, produktionsvärdet var väl i samma nivå som de två första om Bilbo, men innehållet! The horror. Detta är en film helt utan själ. Undrar om den kommer klara sig bättre nästa gång jag ser den?

Jag ger The Hobbit: The battle of the five armies en ring att tämja dem alla av fem möjliga.

Betyg: 1/5

Sofia och Jojjenito har också funderat över filmen.