Prince Avalanche (2013)

Alvin: True love is just like a ghost - people talk about it but very few have actually seen it.

Jag har inte sett David Gordon Green's äldre och allmänt hyllade filmer som George Washington, All the real girls och Snow angels. Den enda jag sett tidigare är Pineapple express och den känns verkligen inte som representativ. När jag sedan hörde att Prince Avalanche var en återgång till stilen i hans tidigare filmer blev jag nyfiken. Om det är sant vet jag förstås inte men denna film skiljer sig markant från knarkarkomedin Pineapple express i alla fall.

Prince Avalanche är ett kammarspel med fyra karaktärer. I fokus står två tjommar, Alvin och Lance, som arbetar med vägunderhåll ute i ödemarken i Texas. Det är mitten av 80-talet, året efter en gigantisk skogsbrand ödelagt stora delar av det område de arbetar i. Alvin är tillsammans med Lance's storasyster och de två har problem med relationen. Lance har sina egna utmaningar med det täckta könet. Till detta har vi en chaffis som kör lastbil fram och tillbaka på den ödsliga vägen. Han stannar då och då och bjuder killarna på hembränt. Till sist har vi en gammal kvinna som letar efter saker i sitt nedbrända hus.

Det jag gillar mest med denna film är den sköna stämningen och hur Gordon green fångat 80-talet på pricken. Lance's vita tubsockar högt uppdragna nästan till knäna fick mig att rysa till av en hastig flashback från dagarna i Skövde. Varför vet jag inte. Bergsprängare, multifunktionsklockor och Ray Bans, och en massa andra detaljer. Han har verkligen fångat essensen av 80-talet i filmen.

Emile Hirsch är inte direkt en favorit men han är mycket intressant och underhållande som den levnadsglade men förvirrade Lance. Paul Rudd försöker göra något annorlunda med sin Alvin men det funkar inte lika bra. Det känns hela tiden som att Rudd försöker göra sin karaktär konstig istället för att spela en konstig karaktär på riktigt.

Filmens bästa scen är den när Alvin upptäcker den gamla damen som står och rotar i ruinerna av sitt gamla hem. Hon letar efter minnen, sitt liv och sin identitet. Det var en överraskande stark scen mitt i den långsamma quirkiga dramakomedin vi befann oss i.

Jag gillade filmen en hel del och samtidigt känns det om att den ganska snabbt kommer falla i glömska och den kommer inte upp till topplistenivån.

Jag ger Prince Avalance tre ensamma själar av fem möjliga.

Betyg: 3/5