FOX kommer givetvis alltid vara det värsta filmbolaget för att de dödade potentiell greatness i dess linda när de la ner Firefly. Men Amazon kommer inte långt efter när de nu har slaktat inte bara en utan två adaptioner av fantastiska fantasybokserier; The Wheel of Time samt The Rings of Power.
Dessa två Amazon-serier har egentligen en rad olika problem, men också ett stort gemensamt problem som övertrumfar alla andra saker de gör dåligt. Serierna ger mig som åskådare inte rätt känsla av sagorna!
Efter många och långa funderingar om vad det är som gör att de inte fungerar är detta det mest betydelsefulla svaret jag funnit, och detta är egentligen det enda jag inte kan vara utan för att uppskatta serierna tror jag... Är det för mycket begärt att adaptionerna känns rätt, att samma känsla som jag får när jag läser böckerna återfinns i tv-serierna, åtminstone lite grann? Detta viktiga element saknas i båda. För övrigt är det just detta med rätt känsla som gjorde att Game of Thrones lyckades så väl, så länge de hade originalböcker att adaptera det vill säga.
Men det finns givetvis grader av elände i helvetet. The Wheel of Time är inte i närheten av The Rings of Power, den är bara usel i allt den gör. The Wheel of Time-serien är som ett berusat barn som röjer runt i en porslinsaffär och medvetet försöker förstöra så så mycket som möjligt och kallar det sen "sin version". Jag får i alla fall inte känslan att gänget bakom The Rings of Power medvetet försöker förstöra världen de har ansvaret att göra levande.
The Rings of Power är därmed klart bättre, men den har också ytterligare en utmaning. Tolkien har inte skrivit så mycket om den andra åldern förutom dialog som refererar eran och vissa skrifter som publicerats efter hans död. Därför fick Amazon friare ramar att skapa serien inom. De var dock tvungna att förhålla sig till det lilla som Toliken hade skrivit, den kanon som finns.
Men vad de misslyckas med är känslan i serien. Jag struntar i enskilda händelser hit eller dit.
Både The Rings of Power och The Wheel of Time är "high fantasy", den tidlösa genre som Tolkien skapade. För mig är det centralt att också adaptionerna känns tidlösa. Detta misslyckas Amazon totalt med två gånger om. Serierna känns daterade så in i tusan. Peter Jacksons filmtrilogi Sagan om ringen lyckades mycket, mycket bättre med detta och det är en filmserie som kändes tidlös från första början och än idag känns tidlös.
Ett andra område där Amazon misslyckas är typen av saga de skapar med sina två serier. Det är inte mysterium som utgör kärnan i berättandet! "High fantasy" är hjältesagor, gott mot ont, symbolik och folksagor. Inte ett sådan bullshit som Rian Johnson tog sig an Star Wars med. ”Alla” kan vara hjälten... Det är modernt reformistiskt tänk som inte passar hemma i "high fantasy". Jag skulle älska att läsa eller se bra historier i den (moderna) genren också, men det är inte Tolkien eller Jordan. Här är det ”the hero's journey”. Så är det bara. Take it or leave it. När en massa chefer på Amazon försöker modernisera och förbättra äldre klassikers blir det uppenbarligen inte så bra. Klassiker är klassiker av en orsak...
I The Wheel of Time ville de införa ett mysterium om ”vem är the Dragon Reborn?” trots att det gick stick i stäv emot bokseriens grundpremiss, 14 böcker plus en prequel. Serien handlar om hur de manliga och kvinnliga magikerna måste samarbeta för att ens ha en chans att besegra ondskan, trots att alla manliga magiker snabbt blir galna av att använda magin. Detta balanseras upp av alla underbara superstarka kvinnliga magiker. Men "The Dragon Reborn" är per definition en man, och han är "The One" och han kommer att bli galen. Frågan är om de hinner rädda världen innan hans galenskap går överstyr eller ej. Där har ni en synopsis av The Wheel of Time i fyra meningar.
I The Rings of Power lades all fokus i första och delvis i andra säsongen på ”Vem är Sauron?” och ”Vem är The Stranger?” Aspekter i berättarstil som jag inte kommer ihåg från Tolkien över huvud taget. Javisst, det må finnas några få förrädare i hans värld, men den är mer eller mindre svart eller vitt... Inga mysterium att prata om.
En tredje sak som Amazon så katastrofalt misslyckas med är att serierna inte känns storslagna. "High fantasy" må vara en genre som kan ha tunna karaktärer eller enkla "problem" att lösa, men den saknar sannerligen inte ”stakes”, stämning och i slutändan karaktärer vi lär oss att älska. Karaktärer som kommer finnas kvar i oss för resten av våra liv.
Storslagenheten när det gäller battles är överlägset störst i The Wheel of Time (böckerna), sedan Sagan om Ringen (böckerna), sedan några rejäla steg ner och ett till kommer vi till Peter Jacksons Sagan om Ringen (filmtrilogi), sedan ytterligare många steg ner och vi hamnar på The Rings of Power (tv-serien). På sista plats, vilket smärtar, The Wheel of Time (tv-serien). Allt detta är miserabelt. Amazon lägger i alla fall mycket pengar på The Rings of Power så den serien hade jag väntat mig mer från.
När jag ser alverna i The Rings of Power saknar jag helt känslan av "wonder". Jag saknar känslan av fantasiväsen som glimrar i skogen på väg mot De Grå Hamnarna. Alverna är odödliga, de är inte som oss, dödliga och halvt ruttnande människor. De är vackra och övermänskliga. De är gudarnas förstfödda. Peter Jackson gjorde ett riktigt bra försök att på duken visa på skillnaden mellan människor och alver. Här i The Rings of Power är det enda sättet att se om en karaktär är en alv att titta på hans eller hennes öron, med några enskilda undantag... Galadriel! Gil Galad kanske. I övrigt ser de flesta alver ut som vanliga människor. De är fula dessutom. Galenskapen.
The Rings of Power är dock mindre dålig än The Wheel of Time. Jag fanns vissa delar av säsong 2 intressant. Framför allt var det scenerna med Tom Bombadill såklart. Kanske den mest saknade delen av sagan i Peter Jacksons filmer har här kommit till liv på duken. Tack Amazon!
I övrigt saknar jag karaktärer att gilla. Gandalf är vagt underhållande men det är ganska olidligt också att följa Nori och Poppys äventyr. Galadriel är en favorit, mest för jag inte kan slita mig från bilderna av henne från mitt huvud. Skådespelerskan gör inte ett jättebra jobb, men hon är duglig i alla fall. Arondir är till skillnad från alla andra alver en superfajter, känns mest lite malplacerat i tv-serien, om än inte i böckerna. Hans story dras ner av den extremt tråkige pojken han blivit ihoptuttad med. Sauron, Lord Celebrimbor och Adar är säsongens frontfigurer. Känner inte något speciellt för någon av dem. Hatar inte Sauron. Känner ingen sorg över varken Adars eller Celebrimbors död. Nja, saknar bra karaktärer rent generellt helt enkelt. Varför det blir så ligger nog i lika delar regi, produktion, manus och skådespeleri.
Eregions fall var extremt underväldigande. Jösses vad ovärdigt det blev.
Betyg: 2/5
Nej, nej, att Jackson redigerade bort Tom Bombadill var en av de största välgärningarna med den versionen :)
SvaraRaderaNär det gäller det här med alverna vill jag minnas att Jackson fick en hel del hån för att hans vackra alver blev för "gay". Kanske man försökte ta sig bort från det?
Och att det inte finns rollfigurer att fästa sig vid kanske hänger ihop med Tolkiens grundmaterial? Det är väl ett av de främsta syftena med hober i Bilbo och trilogin, att de ska kunna vara stand ins för läsaren/tittaren?
Tack för en kommentar mitt på dagen! :)
RaderaEhh? Gissar att du inte gillar Tom Bombadill alls? Jag tycker han är ett kul inslag i sagan.
Men nej, nej, nej. Hur kan det bli så misstolkat? Jag måste varit slarvig i min text. Jag saknar inte några stand ins för tittaren. Jag menar att jag saknar karaktärer att bli engagerad i. Sådana som passar in i sägningarna "love to hate them" och "love to love them"... Jag vet inte ens om man behöver en stand in för läsaren då det gäller high fantasy. :-)
Det var nog jag som var otydlig -- jag menade att jag upplever att det är rätt ovanligt i Tolkien med personer eller varelser som man genuint bryr sig om eller engagerar sig i. Men hoberna fyller ju det syftet också i mina ögon
RaderaHåller med om att världsbygge och det övergripande storslagna äventyret är lika om inte mer viktiga än djupa karaktärer i Tolkiens värld. Men när jag klumpar ihop Tolkien med Jordan blir det mer komplicerat för Jordan har utvecklat just de delar som Tolkien inte var så stark på men ändå stannat i den typ av fantasy som Tolkien gjorde populär.
RaderaJag tycker nog att RoP är helt ok - lite småspännande och jag gillar de små mysterierna. Det kan bero på att jag personligen tycker Lotr är en ganska så trist bok - där folk mest sjunger och äter. Jag fann att jag gillade en hel del i serien men rös när Bombadill dök upp. Inget fan av den figuren.
SvaraRaderaJag såg om Trilogin ganska så nyligen och inser att den har sina förtjänster, maffiga scener, snygg scenografi och bra casting överlag, men att Jackson är en ganska kass regissör. Erbarmlig personregi i vissa fall, stundtals pinsam dialog, överanvändande av slo-mo (hur kunde jag missat detta i alla år?) samt dvärgar som comic relief - där slår serien Jacksons filmer på fingrarna då den tar dvärgsläktet på allvar.
Skillnaden mellan oss är nog att jag milt intresserad av high fantasy och då kanske inte ser problemen på samma vis.
Wheel of time såg jag f.ö första säsongen av men fann den alldeles för rörig och oengagerade för att fortsätta följa.
Jag har valt att inte skriva om Maktens ringar men den hamnar på en stabil 6:a so far.
Intressanta kommentarer. Hur man upplever böckerna och genren är säkerligen avgörande hur man uppskattar serierna, det är klart.
Radera"Personregin" är ganska dålig i Tolkiens böcker också väl? :-)
Jag har sett om den bästa av Jacksons trilogi, dvs den första filmen, flera gånger. Tvåan och trean har jag endast sett på bio och några enstaka gång därefter. Bland annat körde jag och några kollegor en Sagan on ringen-dag då vi såg atlla tre extended editions under en dag, från morgonen till kvällen. Trivsamt!
Har inget minne av att slow motion överanvändes i trilogin. Men nu har du satt griller i huvudet på mig så jag lär hålla koll på det under nästa titt.
Håller med om att Jackson förlöjligar dvärgarna, men det är väl ändå mest i Bilbo-filmerna? I originaltrilogin är det mest fånerier mellan Gimli och Legolas om vem som dödat flest orcher. Och det slår på dem båda.
Första filmen är i särklass den bästa. Att jag sett filmerna så många gånger får skyllas på frun då hon sett dem såpass mycket att hon slet ut DVD skivorna!
RaderaDet är inte Snyder slo-mo Jackson använder sig av utan mer att han saktar in "farten" då det ska vara dramatiskt - kan vara effektivt men används till förbannelse i filmerna med start med Gandalfs "död" i Moria hela vägen till sänghopparscenen i sista filmen.
Dvärgar och Bilbo tas inte upp den är en freakshow men det är väldigt ofta det blir skämt om Gimlis längd och klumpighet utöver tjafset med Legolas. Jag tycker tv-serien fått till dvärgarna avsevärt bättre.
Och visst är Tolkien torrare än fnöske men storyn och världsbygget är otroligt bra.