Sidor

torsdag 19 december 2019

Kill Bill: Vol. 2 (2004)


Precis som jag kom ihåg det är tvåan snäppet bättre än ettan. Det intressanta i storyn om The Bride är dels hur hon tränar sig inför hämnden, dels hennes möten med sina före detta vänner. Detta är fortfarande en tidig Tarantino så allt är over the top men inte lika stilistiskt serietidningsmässigt som hans 6-8.

Scenerna mellan Uma och Michael Madsen respektive Uma och Darryl Hannah är filmiskt guld. Scenen med the Bride och den kvinnliga mördaren på ett hotellrum hade jag glömt och njöt av i fulla drag nu. Jag gillar också träningsmontaget hos The Master Pai Mei vilket i sin tur får en pay-off i "begravningsscenen" som för övrigt är en riktigt vidrig scen. Vad har vi på Quentin Tarantino och kvinnohat förresten? När går en regissör över gränsen från att det bara är hans filmkaraktärer som uttrycker hatet till att skaparen av verket också bör få en känga? Jag undrar stilla efter denna titt.

Den långa sista scenen på Bills hacienda är en bra scen, men den bryter av tonaliteten i filmen rejält. Jag vet inte om det var så lyckat. Men låt gå för denna gång. Den korta scenen just före när Uma träffar Michael Parks bordellägare Esteban var rejält creepy. Hans vidriga "lazy eye lids" kom över mig som en chock. Vilket skådespeleri!

Dessa två delar, volume 1 och 2, ska ses som en film, det är numera väletablerat. Och som sådan är den bra, men den andra halvan är lite bättre. Mycket underhållande överlag.

Betyg: 4/5




6 kommentarer:

  1. Jo, det är som du säger att man helst ska se filmerna efter varandra och se det hela som en film, för det är det ju. Men nu är de uppdelade i två delar. Denna andra del minns jag lite mindre av, men har för mig att tempot är något lägre och mer snack.

    Stark trea till denna andra del. Kan dock höjas lite grann känns det som.

    http://moviesnoir.blogspot.com/2010/09/kill-bill-vol-2.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tempot är lägre om man räknar tiden mellan våldsscenerna, men den har ett antal riktigt najsa scener där karaktärerna "bara" pratar med varandra. Sitter ner vid ett bord och pratar, bra skit det!

      Jag såg filmerna med en veckas mellanrum men fick ändå en bra känsla för helheten tror jag. :-)

      Radera
  2. "Scenen med the Bride och den kvinnliga mördaren på ett hotellrum hade jag glömt" så även jag minns den inte alls!?! Blir nog tvungen att se om rullarna.
    Esteban är riktigt creepy däremot är upplösningen med Bill ingen höjdare - tycker jag. Det blir tjat för tjatets skull ngt QT ibland är alltför duktig på

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det visade sig finnas en scen insprängd i Bill-scenen... Den är bra!

      Hehe, du ser Tarantino-filmer men gillar inte långa monologer? Good luck, dude! ;-)

      Radera
  3. Monologerna funkar när de leder till något t.ex Ladas monologer i I.G eller DeCaprios långa i Django och några till. När folk bara mal på för dialogens skull tröttnar jag t.ex tjatet i början av H8 om Jackson ska kliva på diligensen eller inte. Pulp fiction har sin berskärda del av dessa meningslösa dialoger för att inte tala om Death proof eller Jackie Brown (stön)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmmm, jag gillar dem mer ofta än sällan, men jag håller med om att det är en gimmick oftast. :)

      Radera