Sidor

lördag 17 mars 2012

A Life In Music - 1977

Elvis Aaron Presley dog den 16 augusti 1977. En av de största musiklegenderna världen skådat försvann in i dimman, eller till en hamburgerrestaurang i västra Texas. Elvis är stor nog för att tillägnas ett inlägg för sig. Jag nöjer mig med att nämna några av hans bästa låtar; Suspicious minds, In the ghetto, Can't help falling in love. Som en hyllning till Elvis avslutar jag med den berömda skratt-versionen av Are you lonesome tonight?. Länge leve kungen.


Peter Gabriel hoppade av från att vara frontfigur för ett Genesis som höll på att bli riktigt stora. Istället slog han sig in på en mycket mer osäker solokarriär. 1977 kom Peter Gabriel ut. Skivan kallas också Peter Gabriel 1 eller Peter Gabriel Car. Skivan är ganska ojämn och vek, men den innehåller två monsterlåtar. Dels den smärtsamt vackra Here comes the flood, dels hans kanske mest älskade, bom-bom-bom-låt, Solsbury Hill.



När jag, Mr. Magic, Zigge och några fler var och såg Bowie live på Eriksbergsvarvet i Göteborg sommaren 1987 var vi speciellt imponerade av förbandet. Det var Bowies gamle vapendragare Iggy Pop i egen hög person. En senig och utmärglad galning som hade en sådan energi att man trodde att han tagit något! Iggy kom ut med två plattor 1977, båda producerade av Bowie, och det var egentligen den andra skivan som jag ägde, The idiot. Den innehåller låtar som Sister Midnight, Nightclubbing och China girl. Men jag väljer här att lyfta upp den andra skivan från samma år, Lust for life. Från den skivan kör vi en av de bästa fylle-låtarna jag vet, desto fullare, desto bättre: The passenger. Skruva upp volymen. Dansa vilt, dansa med armarna ut.



Varför ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt? Kloka ord kan tyckas då man är ung och lättpåverkad. Jag och klasskompisen Martin åkte ner till Götet och såg Uggla på Scandinavium efter Välkommen till folkhemmet-skivan. Konsertens höjdpunkt var, som vanligt, Jag skiter. Som sagt lättpåverkad! Tyvärr blev vår väska stulen i samband med konserten och vi förlorade en Lacoste-tröja och en kvarting Renat. Det var tider det. Skivan då? Mycket bra. De låtar som jag inte alls gillade som ung är klart bäst nu, två bra exempel Ja just du ska va gla och Dörrslusk. Partylåten nummer ett är givetvis Varning på stan, men skivans mest spelade låt bör nog ändå va Varit kär...



Nästa gång ska vi ta oss an 1978 och möta tre nya artister, ett band med världens bästa trummis, ett band med en mjuk gitarrist, och så musikhistoriens coolaste tjej. Och det kan kanske bli en Uggla-låt till också. Ha de!

13 kommentarer:

  1. Gabriels solokarriär är intressant och ojämn. SH är en perfekt låt att spela vid vilket tillfälle som helst en favorit :)
    Iggy Pop har jag aldrig haft något närmare musikaliskt föhållande till trots att jag oftast gillar det jag hör av karln.

    SvaraRadera
  2. Den ugglaskivan har jag, det ar den enda jag lyssnat pa. Den har en schacklat.

    SvaraRadera
  3. filitch: Låt oss möta Peter Gabriel några fler gånger på denna resa!

    Iggy är mest kul eftersom han verkar vara så hejdlös.

    SvaraRadera
  4. Frasse: du talar i gåtor, gamle vän. Vad menas med en schacklåt? Om jag känner dig rätt är detta en extremt intern referens? Eller missar jag något här? Jazzgossen? Vår tid? Ge livet en chans?

    SvaraRadera
  5. A vilket drag, vilket underbart drag.

    SvaraRadera
  6. Aha, Balladen om 70-talets största rockband!

    SvaraRadera
  7. and, what about the bollocks?

    SvaraRadera
  8. Ahh, bollcoks också! Nej då, jag har aldrig varit förtjust i Sex Pistols. Sorry.

    SvaraRadera
  9. och ett sistaalbum fran en stor artist: http://en.wikipedia.org/wiki/Les_Marquises

    SvaraRadera
  10. Quelle spectaculaire! Les Marquises, är de sådana här:

    http://2.bp.blogspot.com/-XyRvDwQP_cE/ThHdo0Dz9JI/AAAAAAAAANw/F5b9CiXcdt0/s1600/markiser%252520%25281%2529_JPG-for-web-normal.jpg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skulle kunna vara, eller kanske troligare den franska on i polynesien?

      Radera
  11. Elvis -- stadiga klassiker, funkar när som helst. Fast jag gillar nog det tidigare, lite mer rockiga soundet bättre. Mer hillbilly, helt enkelt ;)

    Peter Gabriel -- lättlyssnad, vilket väl också är den största invändningen kritikerna har mot honom?

    Inget direkt förhållande till Iggy, men The Passenger var klart bättre än hans China Girl. Fast dansade gjorde jag inte...

    Fortfarande jättekul med unga Uggla, särskilt "Jag skiter" är otroligt charmig. Rösten hos en generation eller rösten hos alla generationer i ett visst skede av livet? Jag gissar på det senare.

    Återigen livar du upp ännu en jobbhelg -- tack :D

    SvaraRadera
  12. Tack själv för att du läser! Men har du fått igång spotify igen?

    Jag skiter var en favoritlåt när man var ung, naiv och oerfaren. Hehe.

    Peter Gabriels tidiga solomaterial är faktiskt inte så lättviktigt som Solsbury hill får en att tro. Senare under 80-talet blev han dock helt klart mer radioskvalifierad.

    SvaraRadera