Sidor

▼

måndag 14 september 2026

Film Noir-podden: Laura vs. Detour vs. Murder, My Sweet


Välkomna till det fjärde avsnittet av Film Noir-podden.

Under säsongen kommer vi prata om två kända Film Noir-filmer per avsnitt. 

I dagens avsnitt har vi efter lyssnarnas feedback adderat en film! Vi har blivit uppmanade att ta med de två Philip Marlowe-adaptionerna som vi inte redan hade med. Ergo vi har tre filmer i dagens långa avsnitt.

Dagens skörd innehåller min personliga favorit Otto Premingers Laura (1944) mot Edgar G. Ulmers Detour (1945) och som extrafilm Edward Dmytryks Murder, My Sweet (1944). 

Oh my, hur ska detta lösas? Jo, den sent adderade Murder, My Sweet får gå upp i en play-in mot den lägst rankade av de två ursprungliga filmerna, i detta fall Detour (seedad 25). Vinnaren av play-in tävlar mot Laura (seedad 12) i den fjärde 16-delsfinalen.

Mycket nöje.

Lyssna på Shinypodden Film Noir-säongen där vi blir som förhäxade av porträttet av Laura.


8 kommentarer:

  1. Laura
    Hade höga förväntningar på denna, detta då det var en film som jag sett tidigare och hade väldigt positiva minnesbilder av (sedd 2009, då 4/5). Blev klart besviken denna gång. Precis som ni är inne på i podden - väldigt vaga vibbar av film noir-elementen, utan mer en renodlad Who done it-rulle. Tämligen ospännande omtitt då jag oturligt nog också mindes vem skurken var. Slogs dock också av samma känsla som Henke angående att andra halvan kanske bara är en fylledröm? Han söp ju friskt där i lägenheten inan han slutligen slumrade in dreglandes där framför porträttet. Trevligt och snyggt allting, men mindre bra film noir, precis som ni landade i. Tyvärr blir det en sänkning betygsmässigt. Betyg 3/5

    Detour
    Vilken härlig liten film noir-karamell! Enkel premiss, charmig b-films känsla och berättad under en alldeles lagom liten speltid. Visst, ett par ganska dråpliga scener drar mig stundtals ur noir-njutet (läs plötsligt dödsfall i bil, plötsligt dödsfall per telefon) men jag gillade både dynamiken och svängarna våra huvudkaraktärer bjöd på. Och ja - ljussättningen när vi går in i huvudkaraktärens mörka inre och voiceovern går igång - magiskt snyggt! Betyg 3.5/5

    Murder, My Sweet
    Vet inte om jag var extra trött kvällen jag drog på denna - men jag tyckte den var på gränsen till sövande tråkig. Ett par riktigt snygga scener och rent estetiskt snyggt på alla sätt och vis. Men hade otroligt svårt att engagera mig i berättelsen och dess karaktärer. Premissen kändes lite småsnårig att hänga med och jag lämnar inga garantier för att jag inte nickade till åtminstone en gång. Hade också svårt för de småhumoristiska inslagen, för att inte tala om det klämkäcka slutet. Nä inte mycket som fungerade här för min del. Betyg 2/5

    För övrigt härligt långt avsnitt och uppskattade återigen att ni röstade vidare ”rätt” film! Bra jobbat! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för mustig och härlig kommentar. Som alltid!

      Jag håller med om att Laura tappade lite vid min omtitt vilket är extremt trist. Det är inte bra att andra halvan är svagare än första, hade filmen hållit upp kvaliteten hade den varit en pangfilm. Jag är mer och mer överygad om att andra halvan är en fylledröm. Så är det.

      Detoru har ju många element från genren men den är för sunkig helt enkelt! B-film, nä inget för mig. Men den har sin plats i film noir-historien!

      Murder, My Sweet blev något av en positiv surprise för mig och sådan filmer känns alltid som bättre än vad de är i huvudet på en. Jag såg den utvilad! ;-)

      Radera
  2. Kul lyssning som vanligt. Och som jag sagt tidigare så är det intressant att ni ser ganska olika på filmerna, vad som uppskattas eller vad som kan sänka en film.

    Laura ger jag en stark trea, och jag tyckte Gene Thierny var alldeles underbar, sval men underbar. Dessutom kul med Vincent Price, denna skräckfilmsikon. Gör rösten i Michael Jacksons Thriller för övrigt ("For no mere mortal can resist, The evil of the thriller") och huvudrollen i 50-talsversionen av Flugan. https://jojjenito.com/2011/07/15/film-noir-fredag-laura/

    Detour. Där håller jag med Jonas. En liten film noir-pärla. 3,5/5. Det är lite kul att jag i min text beskriver huvudpersonen som en loser som viker ner sig som en blöt pudel. Så jag är inne på Henkes linje om att han inte är nån Average Joe utan nån ännu mer patetisk. Skillnaden är att jag gillar det. Men vet att Henke har svårt för korkade personer på film till skillnad från mig. ;) https://jojjenito.com/2011/07/22/film-noir-fredag-detour/

    Fick info om att ni har med D.O.A. vilket var kul att höra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar för de vänliga orden.

      Jo, jag och Carl håller ofta olika positioner. Men inte alltid! ;-)

      Aa, Laura är härlig. Den tappade lite vid andra titten men fortfarande en fin film.

      Det stämmer. Oftast är det inte så intressant med korkade personer, om det inte är komedi eller att filmen handlar om en viss typ av personer, tänk Forrest Gump och kanske Rain Man för sådana exempel.

      I Detour är väl killen snarare svag än dum. Det är en annan variant. I detta fall tyckte jag att det blev tradigt och ointressant till slut. :-)

      Radera
  3. Själv är jag främst bekant med Dana Andrews från Tourneurs Night of the Demon, vilken också bör kunna ses som en klassiker. Och jag ska erkänna att jag höjde en smula på ögonbrynen åt Price, trodde nog att hans namn var välkänt även utanför genre-kretsarna. Som av en ren slump har jag nyss sett den två år yngre Dragonwyck där Price och Tierney spelar mot varandra igen, så det var kul att höra att det inte var första gången.

    Det visade sig att jag också sett Detour och var tydligen betydligt mer glad i den. Fann uppenbarligen ett viss nöje i den svage Al, men då hade jag förvisso inte noir-bakgrunden med mig. Laura fortsätter däremot att stå på MåsteSe-listan.

    https://bilderord.wordpress.com/2011/04/02/detour-1945/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Night of the Demon har jag ju inte sett. Rekommenerar du den? Ska den upp på listan?

      Detour har sina fans out there, helt klart. Jag är dock inte en av dem. Samtidigt som det är bra att se alla dessa film noirer i rad så att man kommer in i rätt stämning innebär det ju också att de svagare filmerna blir naket ertappade som svagare när de jämförs med de starkaste filmerna ur classic film noir. Det är kanske inte så schysste eller rättvist eller så är det just det som är rättvisa. Vem vet? ;-)

      Radera
    2. Alltså... Night of the Demon är ju som namnet antyder ingen noir :) Jag tycker att den är ganska charmig och en klassisk MR James-adaption. Sevärd, utan tvekan

      https://bilderord.wordpress.com/2011/05/02/night-of-the-demon-1957/

      Radera
    3. Lägger upp den på listan! Tack för tipset. <3

      Radera