Jag läste Modesty Blaise under hela min uppväxt känds det som. Hon dök ofta upp i serietidningen Agent X9. Det var min favoriserie nummer 1, till och med större än Fantomen!
Förutom den underbara karaktären Modesty älskar jag relationen mellan henne och Willie Garvin. På äldre dagar har jag införskaffat hennes historier i samlingsserieböcker och på engelska. Borde jag skriva revyer på dem här på bloggen? Skriv av er vad ni tycker i kommentarfältet nedan!
1966 gjordes så en film om Modesty och Willie. Filmen bygger mycket löst på en av de första historierna, The Gabriel Set-Up.
1966 var under tider då James Bond hade satt ner foten och definierat vad en spionfilm skulle vara. Antingen kunde de ha gjort en seriös adaption av Modesty Blaise i samma anda som Bond. Detta var rimligt med tanke på tonen i serien som påminner om Bond. Men valet gjordes att göra en spoof och "go crazy".
Så denna film är mer besläktad med alla James Bond spoofs moder Casino Royale från 1967. Den med David Niven, Peter Sellers, Ursula Andress, Joanna Pettet och Daliah Lavi som James Bond, Woody Allen som Jimmy Bond och Orson Welles som Le Chiffre. Den galna filmen, ni vet.
Så vad har vi här då? En inledning som vagt påminner om en vanlig Bondfilm men som gradvis ballar ut mer och mer. Vi får scenerier som skulle passa in i någon av Pink Floyds mer psykadeliska musikvideos, surrealistiska scener som iscensatta av Salvador och en scen där Modestys och Willies dialog helt plötsligt är i rim för att snart bryta ut i sång som om det vore en musikal.
Vid närmare eftertanke kan kanske denna film ha varit mallen för Casino Royale till och med?
För mig blir filmen först en stor besvikelse, såklart, men när jag kurskorrigerat mina förhoppningar inser jag snabbt att den är festlig, underhållande och ibland till och med vackert filmad. I stil påminner filmen om The Beatles roliga filmer som A Hard Days Night och Help! eller Monty Python...
Modesty spelas av Monica Vitti och jag vänjer mig aldrig vid hennes konstiga artistiska val. Som Willie Garvin ser vi en ung Terence Stamp, lyckad. Dirk Bogarde spelar main villain Gabriel och han är filmens största behållning.
Betyg: 3/5
I Agent X9 var Modesty utan tvekan min favorit också. Men jag skulle nog inte säga att hon skulle lyckas slå en riktigt bra Fantomen-historia. Kom det inte en film på denna sidan millennieskiftet också? *kollar* Jo, 2004 tydligen. Och en 1980. Ingen av de tre verkar ha varit särskilt lyckade adaptioner tyvärr, jag kan inte påstå att jag blev särskilt sugen att ta mig an 60-talsversionen :) Men påmind om att jag fortfarande inte sett Nivens Casino Royale -- irriterande lucka!
SvaraRaderaDet är sannerligen tajt mellan Modesty och Fantomen. Klassikers båda...
RaderaAha, jag kände inte till övriga adaptioner. Tackar för informationen. Synd om de inte står upp, men jag kanske ger dem chansen ändå någon gång.
Nivens Casino Royale är om inte annat underhållande. Ge den chansen! Och om du gillar den kanske du skulle gilla denna 60-tals Modesty Blaise också! :-)
Jo MB är ok men har aldrig varit ngn favorit. Jag var mer förtjust i Rip Kirby och Jeff Hawke när det begav sig.
SvaraRaderaAhh, kul. Jag läste ofta de övriga serierna i Agent X9. Jag kommer ihåg Rip Kirby i alla fall. Jeff Hawke ringer ingen klocka men jag antar att han har fladdrat förbi också.
RaderaJeff Hawke var lite av en udda fågel i sammanhanget. Brittisk sf serie men mer åt det filosofiska hållet och handlade mycket om människans litenhet i universum. Tyvärr är denna serie svår att få tag i.
SvaraRaderaLåter ju intressant. Jag kollade genast min hög av gamla X9 från 1973-74 och sjätte numret jag plockade upp har Jeff Hawke!
RaderaAgent X9, nummer 2, 1974 har Modesty Blaise (Döden i öknen), Agent Kelly (Den försvunna mikrofilmen), Johnny Hazard (Döden går på cirkus) och Jeff Hawke av Sydney Jordan i Världarnas bok, sidan 74-98. Det får bli lektyren för morgongröten! Tack för tips.