The Hot Chick (2002)

"This is by far the worse day of my life!"

Förra veckans tjänsteresa i Kina startade i den södra huvudstaden, Nanjing. Där var det mest möten och arbete. På vägen hem stannade vi dock några dagar i den norra huvudstaden, Beijing. Vi bodde på välkända Lido Holiday Inn. Helgen spenderade vi med lite turistande och en del shoppande. Tyvärr hade Karens DVD's slagit igen. Damn.

I skymningslandet mellan aktivitet och sömn såg jag två komedier på HBO. Först överraskade jag mig själv med att se en Rob Schneider-komedi - "The hot chick". Mr. Schneider är polare med Adam Sandler, en annan humorist som mest skojjar om fysiska och mentala handikapp, och som brukar komplettera anrättningen med en hel del pruttskämt. Jag hade alltid tyckt att Schneider var jättetråkig. Nu skulle jag testa tesen. Jag hade helt rätt, han är ooootroligt pinsamt dålig.

I "The hot chick" spelar Schneider en småskurk som med hjälp av ett magiskt örhänge byter kropp med en populär cheerleader-high-school-pingla. Filmen har en del roliga men juvenilt grabbiga sexskämt. De flesta lustigheter som är värda namnet spelas upp i traliern nedan. Den heta chickan spelas av Rachel McAdams som också varit med i "Wedding crashers", "State of play" och "Sherlock Holmes". Hon är iofs härlig, men hon är inte med så mycket i filmen.

"The hot chick" får en hetrosexuell lesbisk kyss av fem möjliga...

Betyg: 1/5

The Pink Panther 2 (2009)

"Hamburger"

Jag var i Kina förra veckan på tjänsteresa. För den långa flygningen hem, västerut, hade jag laddat datorn med några filmer. Efter några minuters tekniskt strul med den förbannade manicken insåg jag att jag inte skulle se den emotsedda filmen "Rachel getting married". Istället valde jag den lättsamma och menlösa filmen "The Pink Panther 2". Detta är andra nyinspelningen om Inspector Jacques Clouseau med Steve Martin i huvudrollen.

Jag gillade den första filmen. Den var helt klart kul, och det faktum att jag såg den på en utomhusbio i Kambodjas djungler var ju inte heller en nackdel (för filmen, eller mig). Uppföljaren hade dock fått ett svagt mottagande och jag hade inte några förväntningar alls. Men inte ens mina lågt ställda förväntningar blev uppfyllda.

Detta var en otroligt dålig komedi. Några få skämt funkade sisådär, och det var skämten som redan fanns i första filmen, "Hamburger" och det romantiska spelet mellan Clouseau och Nicole. Mysteriet var genomskinligt och inte speciellt intressant. Jeremy Irons och Andy Garcia var filmens svaga ljuspunkter (likt stjärnor på en delvis molnig natthimmel).

Filmen får en rosa juvel av fem.

Betyg: 1/5

Salt (2010)

I'm not a goddamn Russian spy.

Jag hade inte sett trailern på "Salt" eller hört speciellt mycket om filmen. Jag visste dock att det skulle vara en actionfilm med spiontema. Var inte kalla kriget slut? Kan man ju undra. Nåväl. "Salt" är just detta en actionrulle om en exceptionell spion, mångfacetterade Evelyn Salt. Angelina Jolie i sin fulla prakt som en annan Jason Bourne. Där! Detta är en billig rip-off av Bourne-filmerna. Allt är lite, lite sämre! Småsaker som skådespeleri, handling, logik och actionscener - allt är något sämre än förlagan och då blir summan mycket, mycket sämre.

Filmens liten lustig detalj var den övertydliga produktplaceringen från Sony och SonyEricsson. I en kort men ack så festlig scen fick vi se två av de produkter som jag var i allra högsta grad inblandad i utvecklingsprojekten för: musikmobilen W950 och den excellenta P1.

Som du säkert redan har listat ut får "Salt" inte ett så bra betyg, det blir två svullna ögon av fem.

Betyg: 2/5

The American (2010)

You cannot deny the existence of hell. You live in it. It is a place without love.

Nästa film jag tänkte skriva om är Anton Corbijn's nya "The American". Jag och gode vännen, fd kollegan och filmfestivalskompanjonen Josqen gick på september månads filmfestivalsvisning i den proppfulla men fortfarande underbara biografen Scandia på Drottninggatan. Filmens regissör Anton Corbijn kommer från musikvideovärlden men han har också tidigare gjort filmfestivalsfavoriten "Control" om Joy Division-sångaren Ian Curtis.

En rolig detalj om den aktuelle filmen "The American" är att de spelade in några scener i ett vintrigt Sverige. Det var ju stor uppståndelse i ankdammen förra vintern när Mr. Clooney med följe kom förbi.

Filmen får nog betraktas som en långsam, filosofisk och vacker lönnmördarfilm. Clooney spelar en assassin mot slutet av sin karriär. Han säger inte så mycket. Vi ser dock att han kämpar mot sina inre demoner. Var tog livet vägen? Det är en två-tre actionscener i filmen men mestadels går det mycket långsamt. Den påminner lite om Jim Jarmusch's "The limits of control", men denna var nog snäppet mindre dålig, dvs bättre.

"The american" får med nöd och näppe godkänt. Frågan är om den klarar sig i hemmamiljön med dess störmoment och annat som utmanar långsamma och kontemplativa filmer.

Betyg: 3/5

Man On Wire (2008)

It's impossible, that's sure. So let's start working.

Mellan det nya jobbet och flytten åter till Råsunda har tiden varit knapp för filmtittande. Men jag har i alla fall några filmer som jag inte revyat och här kommer de i korta versioner.

Till min nygamla lägenhet har jag skaffat mig en HDTV-box och den har inspelningsmöjlighet. SVT kör just nu en dokumentär-serie och jag spelade in en docu som jag hört om på Filmspotting - "Man on wire".

Den handlar om en galen fransk lindansare som 1974 bröt sig in i de nybyggda twin towers i WTC i NYC. På imdb kallas detta upptåg "the artistic crime of the century". Vi får följa Philippe Petit och hans team i intervjuer och återblickar. Filmen är mycket underhållande och lite smått komisk. Bedriften är fantastisk, att han klarade av hela projektet är beundransvärt.

Filmens egentliga huvudkaraktär är nog ändå tornen, samma torn som försvann i "the terrorist crime of the century" kan man kanske kalla det. Dokumentären omnämner inte 9/11 en enda gång, men den händelsen gör sig ständigt påmind när man ser filmen.

Philippe: If I die, what a beautiful death!

Summa summarum en helt ok dokumentär.

Betyg: 3/5