onsdag 13 april 2016

Doctor Who - Season 1 (2005)


Jag har haft tv-serien Doctor Who på radarn ett tag nu och det finns flera skäl till att jag valde att ge den en chans. Dels har Patrik tipsat om den och honom litar jag på, dels kom den på tal från flera av dem jag och Joel intervjuade på The Slayer Club då vi frågade om bästa tv-serien förutom Buffy. Dessutom var det för att gillar tv-serien Sherlock och det är samma folk som ligger bakom båda serierna. Både Steven Moffat och Mark Gatniss har skrivit för Doctor Who ända sedan omstarten och Moffat är sedan några år tillbaka till och med "show runner" för Doctor Who precis som han är för Sherlock.


Doctor Who fick en omstart 2005 och det är denna nyare serien jag nu behandlar. Den ursprungliga serien var en långkörare på brittisk tv med 26 säsonger mellan 1963 och 1989. Men efter en längre tids hiatus återuppstod serien 2005 med den nionde doktorn. Det är här vår resa startar.

Jag var i förväg förvarnad från säker källa att första säsongen inte var speciellt bra och att "man måste bara ta sig igenom den". Jag tror att problemet med första säsongen är att de försökte både göra fans av den gamla serien nöjda samtidigt som de sökte nya tittare och ville utveckla konceptet. Resultatet blev något tämligen märkligt. Det känns som om man tagit in specialeffekter från sjuttiotalet i en modernt inspelad serie. Och det är kanske det de ville ha, men det skär sig i mina ögon. Tyvärr blir jag hela tiden utdragen ur handlingen med fåniga och rent ut sagt sunkiga effekter. Det är synd för samtidigt innehåller S1 några riktigt känslosamma avsnitt.


Några avsnitt led speciellt mycket av dåliga effekter. Dels de två avsnitten om the Slitheens där elaka aliens gömmer sig i feta människor med den absurda dragkedjan i pannan som pricken över i:et. Dels det avsnittet som borde kunnat vara så mycket starkare om Jordens sista dag där alla aliens som kom på besök på åskådarskeppet fick figurerna i Mos Eisley Cantina att se mänskliga ut.

De bästa avsnitten var faktiskt skrivna av Mark Gatniss - The unquiet dead (1860-tal och spöken) och Steven Moffat - The empty child och The Doctor dances (1941 under tyskarnas bombningar av London). Dessutom gillade jag de två sista episoderna Bad wolf och Parting of the ways. Hur kan man inte gilla dem? Om "the Daleks" vet jag inte hur jag ska tycka, fåniga eller coola? Exterminate. Exterminate!



Som helhet hade detta mycket övrigt att önska. Det positiva var att jag fått en introduktion till denna värld och nu vet hur saker och ting fungerar. What? Nåja, jag har skrapat lite på ytan i alla fall.

Jag gillade Christopher Eccleston och hans glada attityd. Fantastic!! Sen måste jag förstår nämna den charmiga Rose spelad av Billie Piper. Ett kärt återseende var Jackie, Rose's mamma, som spelas av Camille Coduri. Henne känner vi igen som den helt underbara Faith från Nuns on the run (1990).

Sådärja, nu hoppas jag att jag genom att ha tagit mig igenom säsong 1 gjort mig förtjänt av det göttiga och bra i denna serie. Jag kan inte riktigt se i vilken riktning utvecklingen kommer gå men jag lär väl bli varse kan jag tänka. Jag litar på PC och SM.

Betyg? Tänkte sätta en tvåa men det blev visst en trea. Fantastic!!

Betyg: 3/5





4 kommentarer:

  1. Välkommen till denna *fantastiska* värld! :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är redan en bit in i säsong 2. Tack för ett fantastiskt tips! :)

      Radera
  2. Marcus är mycket förtjust i denna serie och har försökt locka in mig. Jag kastade in handduken närapå direkten med de vandrande soptunnorna. Vet inte om jag ger den en chans till - kanske.......

    SvaraRadera
    Svar
    1. Daleks? Jo, vissa element är påfrestande men den har *något* kan jag säga efter att ha sett två säsonger. När vi är klara med Buffy och poddningen ska jag ta mig an resten av Dr Who.

      Radera