A Million Ways To Die In The West (2014)

Albert: C/o her vagina.

Seth MacFarlane, vilken dåre. Jag älskar hans humor som allt som oftast flyttar gränsen för skämten långt bortom pk-linjen. Man pratar om "subversive comedy". Jag tror man kan klassa hans humorsmak som detta, "omstörtande" och "samhällsfientlig". Haha, I like it. En annan filmmakare som har dessa tendenser är Kevin Smith vars filmer ofta är kul och lite skönt galna på gränsen.

Jag och filmspanarbrodern Jojjenito utnyttjade klämdagen i fredags med två filmer varav denna var den senare av de två. Premiärkvällen på stora Rigoletto. Jag förundrades lite över att en hel del av publiken var mycket ung. Filmen hade tydligen bara 11-årsgräns trots en del råa skämt.

Eftersom jag älskade hans förra film Ted hade jag förhoppningar om denna. Tyvärr hade jag sett trailern och i värsta fall skulle det visa sig att alla filmens roligaste skämt visats i trailern. Nu var det lyckligtvis inte så.

Men du, om du inte sett filmen och inte vill höra en enda liten detalj om skämt eller annat från filmen ska du kanske vänta med att läsa vidare.

Milda spoilers nedan. Läses på egen risk.

Lustig promo-poster med tanke på ryktet om Liam Neesons "member" (gigantisk)

A million ways to die in the West är en mycket rolig film, men den är inte lika bra som Ted som känns som en mer helgjuten film. Som vanligt var det en massa sexskämt och dem brukar jag uppskatta. Tyvärr kör han med några prut, kiss och bajs-skämt också och de kunde vi gärna varit utan. De är helt enkelt inte kul. Alls. Men de flesta riktigt roliga skämten handlar om Vilda Västern.

Vad jag gillar med filmen är att den utspelas i vilda västern på 1880-talet. Alla som bor och lever där känner inte till något annat, förutom vår huvudperson Albert. Han har inte rest i tiden, men han ser som om han vore en storstadsmänniska från vår nutid hur svinigt och skitigt allt är. Han ser allt det sjaskiga för vad det är och kan med stor sarkasm kommentera det han ser. Och han förstår dessutom med rätta att alla och allt kan döda honom, för det finns en miljon olika sätt att dö på i Vilda Västern.

Några av de roligaste skämten är om att medellivslängden har "gått upp till 35 år", om varför folk aldrig ler på gamla fotografier, Ryan Renolds, om mustascher, om att svarta män älskar svarta damers bakdelar, om att hålla på sig tills man gift sig osv. Mest av allt är alla de olika sätt folk dör på hysteriskt. Jag skrattade högt flera gånger och det måste vara det viktigaste och bästa betyget en renodlad komedi kan få.

Jag har också några problem med filmen. Den är för lång, de hade gärna kunnat dra ner den med 15 minuter. Och även om jag gilla Seth var han inte helgjuten som filmens hjälte, karaktären var lite grund. Filmen hade kanske för många parallella trådar igång. Bland annat tyckte jag att de antingen skulle haft med mer av Liam Neeson, eller mindre. Och vad gjorde Giovanni Ribisi i filmen? Förutom om det skämtet mellan honom och Sarah Silverman. MacFarlanes teknik är förvisso ofta att dra ut skämten tills de blir roliga för att de är så överdrivna...

Filmens största stjärna var helt klart Charlize Theron. Hon var otroligt vacker och påminde mig mycket om en ung Sharon Stone. Hotness. Hon är ju suverän som skådespelare och jag tyckte att hon spelade hatten av alla andra i denna film. Och hon klarade komedi hur galant som helst, precis som Rose Byrne gjorde i Neighbours, en annan mycket rolig komedi som nyligen gick på bio.

Jag gillar denna typ av humor. Jag hade mycket roligt på visningen, satt mest och småskrattade och brast ut i gapflabb lite då och då. Denna typ av komedier känner jag mig svältfödd på så i valet mellan två betyg väljer jag det högre.

Jag ger A million ways to die in the West fyra sätt att dö på av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Jag och Jojjenito hade en förträffligt trevlig bioeftermiddag. Hoppas att han inte dog i vilda västern utan att han såg humorn. Sedan tidigare har Fiffi och Movies-Noir sett filmen.